PRESTATION.
”Att klara sig i dagens samhälle” har blivit ett utryck man både ser och hör allt oftare. Ett utryck som förr inte fanns, och borde idag inte finnas. Om man inte klarar sig i dagens Sverige så har man förmodligen stora problem som du själv orsakat, men som lätt skylls på samhället. Om man inte klarar sig i Sverige, var ska man då klara sig? Vad saknar vi som andra har? Vad har vi för orsak att vara bittra? Vad har du gjort för att saker och ting skall ändras till det bättre? Skrivit ett facebookinlägg? Kanske snackat med Rolle i kaffekön?
Rolle har aldrig några lösningar, han har endast problem. Så är det ofta om man heter Rolle. Kanske är jag lite fördomsfull här, men någon, säg en minister, eller ens en mellanchef på ett större företag som nånsin hetat Rolle?
Däremot så ska det presteras så in i helvete. Men det är knappast någonting nytt. Här är det faktiskt en fördel att heta Rolle, för ingen räknar med att du ska prestera förutom om det ska svetsas på fritiden.. Tänk på ordet prestationsångest. (Ett finare ord för att du inte längre klarar av att sätta på kärringen) om man vill uttrycka det lite hetero-macho sådär. Visst, som gay kan man ju byta plats och hoppas på bättre lycka. Men skitsamma, det som är faschinerande med ordet är att den innehåller ”prestation”. Är det verkligen en sån prestation att ha ett samlag? Åtminstone så förväntas du att prestera. Dessa krav..
GEMENSKAP OCH SOLIDARITET.
Problemen för många börjar inte på jobbet som så många tror. Där ska det väl i viss mån presteras, eller iaf inte underpresteras, för då får man sparken efter tre år av möten med facklig inblandning. Vi är ju solidariska. Är man en del av gemenskapet så krävs det mycket att man ska få kalla handen, eller en fot inkörd i röven, vilket är konstigt nog exakt samma sak.
Däremot så är det vattentäta skott mellan de olika gemenskapen. Du ska inte tro att Rolle som är en solid del av gemenskapet på verkstadsgolvet är lika omtyckt bland kontorspersonalens gemenskap. Där har de anställda speciella stolar för såna som Rolle att skita ner med smutsiga arbetskläder. Gemenskap har ofta väldigt lite solidaritet över till de som står utanför.
Ungefär här börjar min berättelse..
Jag är Rolle, eller Brasse, eller vem fan som helst med ett ovanligt vanligt namn för någon som aldrig blir någonting. Jag gör mitt på jobbet, enligt mig själv. Men jobbet är inte mitt liv. Fritiden är mitt liv. Och det är där som problemen börjar hopa sig. A, jag har på tok för lite fritid, och B, jag har på tok för lite pengar, och C, jag har därför inget liv.
Så långt så är allt illa, men jag tillhör åtminstone inte gruppen drabbad av prestationsångest. Och det får man vara glad över. Jag tillhör gruppen fiskare, undergrupp sportfiskare, undergrupp metare. Från denna grupp så är det lika vattentäta skott till gruppen spinnfiskare som det är mellan Vänsterpartister och Sverigedemokrater. Att mötas halvvägs är inget alternativ. Visst finns det gäddmetare, men den gemenskapen vill ingen kännas vid. Lite som ålänningar, speciella, men inte på ett positivt sätt.
MAKT.
Politik betyder statskonst på grekiska. De gamla grekerna förstod snart efter att någon idiot uppfann politiken att detta inte skulle bli fullt så enkelt. Att samla olika åsikter och hitta en gyllenne mellanväg att vandra är endast dumt.
En grupp greker kom en dag fram till ett vägskäl. Vissa ville till höger och andra till vänster. Det smarta här vore att man delade på sig resonerade man. Då kommer hälften fram. De vilsna kunde ju alltid vända och gå tillbaks. Men grekerna trodde på att ha en politiker med sig. Det han nu gjorde var att leda samtliga rakt ut i skogen. Nu blev istället alla besvikna och ingen kom fram. Dessutom så började det bli både mörkt och kallt i skogen.
Efter denna fadäs så gjorde man några mindre ändringar i konceptet. Vore det ändå inte bäst ifall en person kunde bestämma allt? På papyrus så var idén briljant, det kunde samtliga skriva under. Det enda problemet var att välja ut vem det skulle bli? Man drog helt enkelt lott och diktaren Tor vann. I folkmun så fick han heta diktator. Grejen var bara att Tor blev maktgalen och fick storhetsvansinne. Nu fick grekerna tänka om igen. De bestämde sig att istället för att jobba så kunde man göra något roligt. Viss underskott i kassan kunde man eventuellt räkna med, men dom pengarna kunde man justera med ett litet lån. Det slutade med att hela landet gick i konkurs.
Därav är uttrycket ”redan de gamla grekerna” väldigt missvisande..
Att tänka på olika saker är ett nödvändigt ont. Det kostar tid och energi, och leder i värsta fall till idéer. Jag brukar reflektera på saker, det är en ekoversion av tänkande där man återanvänder redan klara funderingar. Din tanke kan vara, vad fan handlar den här bloggen om egentligen? Vi kan tex avhandla senaste säsongen av pikefight och gäddfemman. För mig spelar det ingen roll vad jag skriver om.
Jag gillar att se på dem, men blandar ihop de båda. Jag reflekterade över vissa saker. Här följer en lista.
Varför krymper fiskarna. De som tappas är 110cm långa, när de drillas är dom på metern och när dom håvas så brukar dom ligga på 80-90cm?
Varför sitter fiskarna alltid dåligt, och hur kan man veta det innan man sett fisken?
Varför är håven alltid gömd och intrasslad?
Varför använder helt plötsligt alla ordet grinda? (som betyder att mata på trummorna, eller att använda den där bögradarn)
Varför gäddfemman har exakt samma regler som pikefight?
Vad hände med färgen Firetiger?
Varför röker ingen?
Dessa funderingar är jag knappast ensam om. Men jag gillar att se på dessa program. De förgyller mina kvällar. Största stjärnan är utan tvekan Stockis. Han har samma frissa och polisonger som King Diamond, och endast det räcker för mig. Men hans mörka humor verkar komma från hjärtat, och det värmer en gammal finne som mig. Det handlar om profiler, utan dem blir det inte bra. Stockis är den bästa hittills jag sett i spinnsammanhang. Som finne uppskattar man inte överdriven glädje och onödigt positiva känsloyttringar.
KAMP.
Enda sättet att skilja på två svenska män är med ett spett. Inte helt oväntat ett finskt uttryck. De gamla grekerna hade ett annat sätt att skilja på män från varandra. Folk hade gått runt och skrytit i byarna om hur starka o snabba dom var, och detta började irritera människor. Man blev helt enkelt tvungna att komma på ett sätt att en gång för alla få ett slut på skrytet.
En molnig morgon år minus 776 så stod man där vid olympia och gjorde upp. Kocken koroivos vann någonting, och någon annan vann någonting helt annat. Detta var så fruktansvärt länge sedan att det är svårt att få några tillförlitliga uppgifter. Vilka svenskarna hade skickat dit är därför oklart? Men det var endast män med väldigt snå kukar som brottades och boxades med varandra. Detta vet vi med säkerhet då det finns statyer kvar från denna tid. En stämpel grekiska strandraggare fortfarande tampas med. Mozart däremot..
Väl på rätt sida av tideräkningen så började det att tävlas i mete. Fullkomligt logiskt, det tävlades ju i konstsim och hästhoppning och en rad andra löjliga grenar som tex golf och basket. Mete var ändå någonting vettigt i jämförelse till att vuxna människor försöker slå en liten boll ner i en kopp hundratals meter bort. Fiske fyllde samtliga kriterier golfen hade. Man behövde absolut ingen kondition och lite konstiga kläder, så var man i hamn.
Att tävla i golf var rättvist, den som rörde på sig minst vann i slutändan. De som fick slå oftare förlorade. De som var riktigt jävla usla kallade man för handikappade. Målet med golf för dessa människor var att bli av med sitt handikapp.
Med fisket var det annorlunda. Där handlade det om ren tur, hittade man en bra plats så vann man. Efter en stund så förstod man att man kunde lika gärna lotta ut vinsten direkt. Så man uppfann en fiskmagnet. Mäsket. Nu kunde man helt plötsligt börja tävla på riktigt. Mäsket uppfanns förövrigt av en hembrännare som dumpade sitt gamla mäsk i ån och märkte att fiskarna gillade det. Några år senare uppfann man kroken, och det brukar anses att det revolutionerade fisket.
I våra dagar räcker det inte längre att bara kunna fiska för att vinna tävlingar. Det finns, hör och häpna, andra som behärskar konsten att slumpmässigt kasta ut ett gummibete. Tävlingarna blir allt mer fantasifulla och man har insett att man inte kan lita på folk när dom väger fisk, så man har börjat med att mäta sin fångst. Det känns att vi kommit långt från lokaltidningens fisketävling som alltid hette storfiskaren och var till bredden fylld med slumpfiskade spinnfångster. Ett mer missvisande namn kunde man inte ha valt.
Därför vill ingen bli kallad för storfiskare.
Förresten, vad är motsatsen till sportfiskare? Det har jag alltid undrat? Amatörfiskare kan det inte vara, för motsatsen till det är ju yrkesfiskare..
Jag har aldrig gillat att tävla, för jag är lat och gillar inte att träna. I år tävlade vi i karpfiske, då vann vi helt plötsligt. Den konstigaste jag någonsin varit med om. Sa till tjejen innan vi åkte att jag ska på tävling. Ska ha match i tre dar. -Låter tufft sa hon. Klart som fan det blir tufft. Rena tour de france. Åkte fast när jag råkade posta på facebook från systembolaget i vetlanda, eller vadstena? Nåt på v var det iaf.. Precis min tävlingsform. Hade skitkul fastän metet var lite halvtrögt och stormen Knud terroriserade oss vid sjön. Det ska göras om! Jag förstår mycket väl ironin om att tävla i karpmete, men för andra gången i år kände jag lite extra gemskap vid sjön. Den första var vid rudatävlingen i våras. Det är rätt fint att samlas ett gäng vid elden och ljuga en stund över en öl. Ingen har bråttom, ingen har en tid att passa. Kan inte bli bättre.
Har redan siktet inställt på sm i Stäm i maj!
Nej, nu räcker det!
Rolle.
semispecimen 