Nog med abusnack för ett tag nu. Det verkar råda lite delade synpunkter på hur intressant abu egentligen är? De som gillar inläggen gillar dem jävligt mycket medans andra kunde inte vara mindre intresserade. Allt är som sig bör i fiskevärlden februari 2017..
Det finns inte mycket att snacka om, man går och börjar småhandla prylar och planerar årets kommande stötar. Just detta med att planera är en konst i sig. Planerar man att besöka kända vatten för att pressa upp sina pb:n eller bara ha det trevligt så är det mer en fråga om tidsplanering och sånt. Man vet ju på ett ungefär vad man har att förvänta sig och vad man är ute efter. Men jagar man i vatten där ingen riktigt metat och man börjar med ett blankt papper, då är det lite annorlunda. Man får ställa sig några frågor innan man bestämmer sig för att sätta igång.
Detta med specimenfiske är ju lite speciellt. Det kretsar ju kring vikter, det är ju själva tanken med det hela. Men det handlar även om en massa andra saker. För mig så är det en fråga om jakten. Och kanske så är själva jakten det som är allra viktigast för mig? Man testar nya sjöar och åar, man söker information och man gör bedömningar. Och någon gång så kommer man till en punkt där man måste fråga sig själv om man är beredd på att gå vidare med sin jakt? Är det värt att lägga ner tid och pengar på detta? Kommer jag hitta fiskar som är så pass mycket tyngre att det är värt att fortsätta? Och hur bedömer man egentligen sånt?
Det låter lite löjligt att endast snacka vikt och drömmar. Fiske ska ju vara kul. Jag tjatar ju om det hela tiden själv. Absolut. Men där har vi själva skillnaden mellan mete och specimenmete. När jag fiskar karp i våran sjö så vet jag vad jag har att förvänta mig. Då metar jag, och njuter. Utmaningen består av helt andra saker än vikter. Men när jag specimenmetar och aktivt fiskar mot en viss målsättning, ja då är det annorlunda. Grovt sagt så kan man säga att när man lagt ner en satsning i en sjö, först då kan man börja meta i den. Att hitta sjöar och satsa hårt i nya vatten är minst lika kul som att ”endast” meta. Men där är jag mer driven av spänningen. Det okända ger en liten extra dimension och jag har stundtals svårt att luta mig tillbaks och njuta.
Jag har några projekt som aldrig verkar ta slut. Mörtmetet i eskilstunaån är ett av dom. Jag vet att det går kilosfiskar där, och jag satsar tidvis stenhårt på metet i ån. Jag har info kring vikter och har fortfarande mer kvar att ge där innan jag är nöjd. Eskilstunaån är därför ett mellanting mellan njutning och satsning. Jag har fiskat där på tok för länge för att spänningen skall infinna sig, och hade det inte varit mitt hemmavatten så hade jag nog gett upp för länge sen?
I veckan så snackade jag med Saku. Vi talade om att åka någonstans för att putsa till våra braxrekord. Vi snackade även karp och om några andra arter innan vi kom in på vår sutarsjö. Vi gjorde ett seriöst anfall mot sjöns sutare och lyckades relativt väl. Vi fångade tre stycken på strax över tre kilo samt en strax över två. Sjön i fråga är ometad förr och vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss?
Vi kom att göra ett par stora amatörmisstag. Det allra största misstaget var att inte provfiska i sjön innan. Hade vi gjort det så hade vi märkt att sjön nästan saknade småfisk helt och hållet. Hade vi fiskat så hade vi även märkt hur bottenstrukturen såg ut i detalj. Men allra viktigast, vi hade sett hur sutarna rörde sig i sjön.
Detta med småfisk påverkar i hög grad på mängden partiklar i mäsket samt vilka beten man satsar på. Vi hade bestämt att bottenmeta med larm med ett fejkmais på ett hår ala bolt rig. Ett standardsätt. Sjön var även mycket grundare än vad vår djupkarta visade. Visst, vi mäskade i rännan vi antog sutarna skulle använda av sig av under sina förflyttningar. Rännan var upp till 1,5 meter djup medans resten av viken skulle vara betydligt grundare. Men att viken var max 50 cm djup kom lite av en överraskning. Vi såg mycket fisk som åt och rörde sig under nätterna och morgontimmarna. Stora fiskar dessutom. Jag lyckades att fånga en av dom med mask och flöte. Den vägde över tre kilo och var knappast sjöns största sutare.
Mäskandet hade varit relativt intensivt innan fisket. Minns jag rätt så mäskade vi i två veckor innan vi satte igång. Men inte till mycket nytta. Sutarna var jävligt svåra att få svara på mäskning skulle det visa sig. Hade jag vetat att sjön var nästan tom på allt förutom sutare så hade jag valt att mäska med mask och mäska på ett annat sätt. Jag tror att viken innehöll någonstans runt 20-30 större individer med nästan obegränsad tillgång till mat. Vilket sutarnas kondition skvallrade om.
Vi la ett antal pass på sjön innan vi gav upp med blandade känslor. Vi hade fått långt större fiskar än vi hade räknat med. Men långt ifrån de största som sjön innehåller. Den är inte smockad med fisk, vilket är en bra sak. God tillgång till mat med minimal konkurrens är det man söker efter. Men att fixa något som från grunden blev helt fel var svårt. Vi gav upp och testade nya sjöar med inte alls samma resultat. Förra året fiskade vi inte alls efter dessa sutare..
Men nu när sjön kom på tal så lyftes nya frågor upp. Hur stora sutare trodde vi att sjön innehöll 2015? Definitivt större än de vi fick. Vi såg stor fisk och vi är helt övverens att sjön innehöll fisk på 3500gram år 2015. Kanske bra mycket större än så. men vi säger 3500.
Sedan, hur gamla var fiskarna? Dom såg väldigt fräscha ut. Tjocka och korta, hela och fina. Lägger man sedan till noll fisketryck och minimal konkurrens från andra och egna arten så kan man dra vissa bedömningar. Hur mycket växer då en sutare på ett år? Är det som vi tror yngre fiskar så borde dessa lägga på sig x antal gram på ett år? Och hur mycket kan en välkonditionerad hona full med rom väga?
Man måste ha ett antal parametrar som man ska räkna med. 2016 var säkerligen ett bra år för sutarna i sjön med värme från mars och långt in på hösten. Lägger man ihop det vi vet nu och det vi gjorde fel då så lutar det mot en ny satsning med förfinade metoder.
Först och främst så tycker jag att man ska köra en natt där för att observera. Man kan se vissa mönster om man har tur. Var fiskarna befinner sig 2017? Det är inte helt självklart att de väljer samma vik varje år, eller så hittar man en ny plats? Sjön är dessutom väldigt liten, så med lite fotarbete och en kikare så täcker man det mesta. Har småfisksläget ändrats? Troligtvis inte, men det bästa är att ta det säkra före det osäkra och provfiska innan. Sedan så skräddarsyr man mäskningen efter förutsättningarna. Kanske väljer man två platser och testar lite olika mäsk?
Sedan, fåglar. Mäskar man väldigt grunt så kan fågelproblematiken bli högst trolig. Kanske så ska man mäska under vissa tider och med vissa beten som fåglarna inte kastar sig över.
Det är svårt att ändra på något när man väl börjat, det märkte vi 2015. Så om det ska göras något i år så har vi en mycket bättre grund att stå på. Skulle vi få några sutare så kan vikterna ge en liten bild på eventuell tillväxt. Det är helt klart intressant med såna här sjöar. Sutare finns ju i så gott som varje sjö, men få i våra trakter har så gynsamma förutsättningar som våran.
Det är i år vi märker om sjön har en fortsatt satsning i sig, eller om den förvandlas till en sjö där det är trivsamt att meta under varma sommarkvällar. Sjön har sin gåta som vi inte knäckt ännu. Vi har kanske gjort det, utan att veta om det. Det är det som specimenfiske går ut på. Du kan ju få sjöns absolut största sutare på första kastet. men du måste ändå fiska av dina timmar där för att bevisa för dig själv att så är fallet.
Vi är dessutom inte bortskämda med trekilossutare. En fyrakilos vore som sju rätt på lotto. Men en bra dag, ja chansen finns där tror jag? Det är egentligen mindre viktigt om vi snackar fem eller tvåkilossutare. För oss så råkar vår gräns för en grov sutare ligga just kring tre kilo, och fångar man en så är man en lycklig man. Det är därför denna sjö lockar då fiskarna här är långt större än vad vi är vana med.
Ja, alla kan väl relatera till sina egna sjöar och vikter. Men syftet med det hela är att inse när man ska satsa och när det är läge att avsluta en satsning. Sommaren är jävligt kort om man snackar sutarmete, och man har inte råd med en massa slarv. Vår läxa blev väldigt dyr, men det ger oss en anledning att återkomma och göra det bättre. Så länge jag känner att jag har en gås oplockad med sjön så fortsätter jakten!
semispecimen 